De flesta Stabejer är väldigt duktiga spårhundar, och älskar att spåra. Tyvärr är det många Stabejer som blir skotträdda och kan därför inte användas i praktiken när det gäller jaktbiten.

Stabejen ska i Sverige göra arbetsprov inom jakten för att kunna erövra cert på utställning och därmed bli Utställningschampion.
Provet börjar med att man gör det som kallas Eftersöksgrenarna, vilket innebär att hunden skall gå ett släpspår efter ex. kanin, och i slutet på spåret ligger en kanin som hunden skall apportera in till sin förare. Den andra delen går ut på att hunden skall apportera en fågel som ligger i vatten.

Den andra delen är självaste fältprovet. Då skall hunden visa vad den går för på fältet, den skall söka av ett fält (eller i skog eller på fjäll) och finna fågel, stå för fågel och på kommando avancera, dvs få fågeln att lyfta och flyga iväg. Samtidigt skall hunden på kommando sätta eller lägga sig ner. Därefter skall hunden apportera fågeln till föraren (antingen fågeln som hunden stött upp eller fågel som är utkastad av domaren).

Mer utförligt om provet kan läsas här... LÄNK

HELHETSINTRYCK: Stabyhoun skall vara en kraftfullt byggd, långpälsad stående fågelhund. Till proportionerna skall den vara längre än hög. Den får varken vara för grovt eller spensligt byggd. Huden skall ligga stramt an mot kroppen. Det får varken förekomma hakpåsar eller för lösa läppar.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR: Rasen skall som sällskapshund vara tillgiven, mjuk och vänlig. Den skall vara intelligent, lydig, lättlärd, lugn och en god vakthund, aldrig aggressiv eller bitsk.

HUVUD: Huvudet skall vara torrt och harmonisera med kroppen. Huvudet skall vara längre än det är brett. Skalle och nosparti skall vara lika långa.

SKALLPARTI: Skallen skall vara lätt välvd, inte smal, men får aldrig ge ett brett intryck. Den skall övergå med en lätt rundning i kinderna.

STOP: Stopet skall endast vara svagt markerat.

NOSTRYFFEL: Nostryffeln skall vara välutvecklad utan att vara delad. Den skall ha vidöppna näsborrar. Nostryffeln skall vara svart hos hundar med svart grundfärg, brun hos hundar med leverbrun eller orange grundfärg.

NOSPARTI: Nospartiet skall vara kraftfullt och avsmalnande mot nosspetsen utan att vara snipigt. Nosen skall vara bred. Nosryggen skall vara rak och får från sidan varken vara konkav eller konvex.

LÄPPAR: Läpparna skall vara strama utan överhäng.

KÄKAR/TÄNDER: Tänderna skall vara starka med saxbett.

KINDER: Kinderna skall endast vara svagt utvecklade.

ÖGON: Ögonen skall vara medelstora, runda och ej snedställda. Ögonkanterna skall vara väl åtliggande. Blinkhinnorna eller tredje ögonlocken får ej vara synliga. Ögonen skall varken vara utstående eller djupt liggande. Färgen skall vara mörkt brun hos hundar med övervägande svart grundfärg och brun hos hundar med brun eller orange grundfärg. Rovfågelögon är ej önskvärt.

ÖRON: Öronen skall vara ganska lågt ansatta. Öronen skall bäras tätt mot kinderna utan veck. De skall vara måttligt långa och skedformade.

HALS: Halsen skall vara kort och rund. Den skall övergå i rygglinjen med en mycket öppen vinkel, så att huvudet mestadels bärs lågt. Halsen skall vara lätt välvd. Inga hakpåsar eller löst halsskinn får finnas.

KROPP: Kroppen skall vara kraftfull.

RYGG: Ryggen skall vara plan och tämligen lång.

LÄNDPARTI: Ländpartiet skall vara kraftfullt.

KORS: Korset skall endast vara lätt sluttande.

BRÖSTKORG: Sedd framifrån skall bröstkorgen vara bredare än djup. Frambenen kommer därigenom att stå ganska brett isär. Revbenen skall vara väl rundade och de bakre revbenen skall vara välutvecklade. Undre delen av bröstkorgen skall vara rundad. Den skall inte nå längre ned än till armbågarna.

UNDERLINJE: Underlinjen skall endast vara måttligt uppdragen.

SVANS: Svansen skall vara lång. Den skall nå till hasleden. Svansen skall inte vara högt ansatt och den skall bäras rakt hängande till den yttersta tredjedelen, vilken skall vara mjukt uppåtböjd. I rörelse höjs svansen, men den får aldrig bäras rullad.

SKULDERBLAD: Skuldran skall vara välvinklad. Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda och ligga väl an mot bröstkorgen.

UNDERARM: Frambenen skall vara kraftfulla och raka.

MELLANHAND: Mellanhänderna får ej vara svaga.

TASSAR: Framtassarna skall varken ha formen av kattassar eller hartassar. Tårna skall vara välutvecklade och välvda. Trampdynorna skall vara kompakta.

BAKSTÄLL: Bakstället skall vara kraftfullt och välvinklat.

HAS: Haslederna skall vara lågt ansatta.

MELLANFOT: Mellanfötterna skall vara korta.

TASSAR: Baktassarna skall vara runda med välutvecklade trampdynor.

PÄLS: Pälsen skall vara lång och glänsande över hela kroppen. Endast över korset är en lätt vågighet tillåten. Pälsen på huvudet skall vara kort. På baksidan av fram- och bakbenen skall den vara välutvecklad och buskig men inte bilda fanor. Svansen skall runt om ända ut till spetsen täckas av längre päls, som skall vara buskig men ej bilda fanor. Den skall ej heller vara lockig eller vågig. Behäng på öronen är rastypiskt. Dessa skall vara ganska långa vid öronbasen och därefter avta i längd till den nedersta tredjedelen av örat, där pälsen skall vara kort. Den långa pälsen på öronen skall vara rak, en lätt vågighet är tillåten, men lockig päls är ej önskvärd.

FÄRG: Svart, leverbrun eller orange med vita tecken. Fläckar och/eller skimmelteckningar i det vita är tillåtet.

MANKHÖJD: Idealstorleken för hanhund 53 cm. Idealstorlek för tik 50 cm.

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

DISKVALIFICERANDE FEL: En tämligen lockig päls visar att inkorsning har gjorts och därför kan hundar med denna päls inte betraktas som renrasiga Stabyhouns.